diabetesjulia

Godkväll! Tänkte kika in och säga hej! Har idag spenderat min andra ledig dag, skönt! Var egentligen schemalagd ledig imorgon också, men det var en av mina kollegor som behövde vara ledig så jag ska jobba ändå. Kan ju vara bra med lite extra pengar. 

 

Hade inga speciella planer för dagen idag, utan tänkte ta det lugnt, städa lite, betala räkningar osv. Dock blev inte allt som jag tänkt mig. Gjorde en smoothie vid morgonkvisten och strax efter fick jag väldigt magont. Detta hände även i måndags, jag får riktigt riktigt ont. Men den här gången var det liksom värre, visste tillslut inte vart jag skulle ta vägen, jag blev kallsvettig och yr och jag hade så himla ont. Slutade med att jag låg ihopvikt på golvet och storgrät. Ringde mamma som lyckligtvis kunde komma från jobbet och följa med mig till akuten. Träffade både sköterska och läkare och efter lite prover, så trodde läkaren att jag hade fått en stressmage/magkatarr. Sicken osis. Har i alla fall fått medicin nu som jag ska ta 2ggr om dagen. Som det kan gå. Men kändes ändå skönt att det inte var direkt kopplat till diabetes så det var något knasigt med den! Ska också försöka undvika att stressa upp mig som jag ofta gör. Jag kanske inte alltid har fulla dagar, men jag en väldig inre stress ibland som jag måste försöka kontrollera.  

 

Nåja, annars har väl inte så mycket annat hänt idag. Tänkte ta mig i kragen och städa upp lite i rummet nu och även läsa lite om viner. Börjar tycka det är intressant, och det är roligt att märka att det ger resultat då jag nu kan hjälpa de allra flesta som vill ha tips om viner etc. :) 

Kom fram till Hudiksvalls sjukhus där vi tog hissen upp till avdelning 19, barnavdelningen. Jag fick rum nr 1, det första precis intill huvuddörren. Väggarna var blåa och två sängar fanns mitt i rummet, en till mig och min mamma. Jag hade även en tv och ett eget badrum. Fick på en gång träffa mitt team, läkare och sjuksköterskor. Jag fick dropp i vänster arm, med tillhörande droppställning och en kanyl på höger hand. De kollade blodtryck, hjärtrytm - ja allt möjligt. Droppet innehöll insulin som sakta pumpades in i kroppen, i väldigt små mängder. Ur kanylen på handen kollades blodsockret, där tömde dom blod varje timme, även under nattetid. Det blev rätt ömt efter ett tag eftersom de sprutade in en saltlösning varje gång. 

 

Droppställningen var heller inte det lättaste, den där ställningen skulle släpas med överallt då slangen gick till mitt armveck. Skulle jag byta tröja, fick sköterskan hjälpa mig att koppla bort droppet, lika när jag skulle duscha. Och som den pep!  pip-pip-pip-pip. Varje sekund. Men det värsta var att den inte slog samtidigt som klockan i rummet. Varje natt lyssnade man på det där smått irriterande ljudet, först pep droppställningen, och snabbt därefter slog klockan. Ahh, vilket ljud! :)
 Eftersom jag satt fast i den där ställningen kunde och fick jag inte röra mig mer än på just den avdelningen. Lekterapin som låg ett par våningar ned kunde jag då inte besöka, så Pierre, som var lekterapeut fixade så att jag fick en dator upp till rummet. Äntligen kunde jag prata med mina vänner hemifrån :) 

I rummet bredvid mitt låg en pojke på knappt ett år inlagd, han hade drabbats av Krabbes sjukdom. Det är en rätt ovanlig sjukdom som drabbar 2-4 spädbarn i Sverige per år. En dödlig hjärnsjukdom som gör att de blir känsliga för beröring och väldigt stela i kroppen. Barnet skriker nästintill hela tiden då de har en ständig smärta. Allt i kroppen bryts liksom ned, även hjärnan. Denna pojke skrek hjärtskärande skrik dag som natt, det var hemskt att höra. Och föräldrarna var så ledsna och sorgsna. En dag då jag satt ensam på mitt rum och gjorde halsband av en massa pärlor jag fått, kom mamman till pojken in. Jag hade nästan bara sett henne då hon gråtit men nu var ögonen torra.Hon log till och med Hon berömde mig för halsbanden och ville gärna köpa ett. Jag sa att jag skulle göra ett. 
 Nu hann jag aldrig ge något halsband, de skickades kort därefter till Uppsala för intensivvård. Jag läste knappt ett år efter i tidningen att den lille killen hade somnat in. Även om min sjukhustid var självklart fokuserat på min diabetes så är den här händelsen något som jag kommer ihåg så väl. Ibland ser jag mamman då vi bor i samma stad, och påminns att jag aldrig gav henne det där halsbandet. Jag tänker ofta på det. 

 

Hittade en artikel om just lille Axel, läs gärna. Den är från 2008. http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article11349364.ab

Nåja, mitt dropp kopplades så småningom bort och så gjorde även kanylen på min hand. Vilken frihet! Började nu öva på att ge mig insulin. Även mina föräldrar och min syster fick öva. Först på en apelsin och sedan i min mage. Jag tog mitt eget blodsocker och förde noggrant dagbok över mina värden. Vänner och släktingar besökte mig på sjukhuset och gjorde allt lite roligare. Och jag fick äntligen besöka lekterapin med alla roliga saker, spel osv. Fick även träffa Lena, som hjälpte mig att plugga lite. Fick som tur var inte speciellt mycket av mina lärare i läxa, men vi räknade ändå några tal i matteboken. 

Två veckor senare skrevs jag ut och fick återvända hem. Kändes lite konstigt. Jag började smått lite i skolan, inte hela dagar men några timmar om dagen.Efter ett par dagar var jag inne i min nya livstil med sprutor, blodsocker tester och allt vad det hette! Och här är vi 5 år senare! Jag har, tyvärr, inte lika bra koll på min sjukdo som jag hade då, tar inte alls lika många tester längre. Men det är svårt. i 1834 dagar har jag haft diabetes, det är ungefär 11 000 (!!) sprutstick i magen. Och MINST lika många tester av blodsockret. Som sagt, det går inte jättebra just nu, men jag kämpar för det. Och jag SKA komma tillbaka, sakta med säkert :) 

Idag, på dagen, den 17e september firar jag & min vapendragare diabetes 5 år! Tänk, sjukdomen har varit en del av mig i 5 år, och kommer så vara livet ut. Även om jag ''bara'' har haft det i fem år, så har jag lite svårt att komma ihåg hur det var innan allt hände. Innan all planering, alla stick, prover... Då jag bara kunde slänga mig på soffan, dricka en massa VANLIG cola och vräka i mig godis. typ. Jag äter fortfarande godis och sånt, självklart. Men det ligger ju planering bakom det, jag laddar med extra insulin och missar jag lite får jag högt blodsocker till följd. Munntorrheten, och ja, den där allmänna ''högkänslan'' vi diabetiker känner till. Vissa dagar HATAR jag att jag har diabetes, och andra dagar är det helt okej. Jag tänker liksom inte på den. På gott och ont. Vissa dagar tänker jag inte ALLS. Vilket jag kanske borde göra, men det är skönt att släppa det. Att sticka sig själv med en nål i magen ca 6 gånger om dagen, samtidigt som man ska sticka sig i fingrarna minst lika många gånger, kan vara jäkligt påfrestande.  Och när man blir alldeles för låg och tvingas äta, vare sig det är kl 03 på natten eller under ett träningspass.  

Så, den 17 september 2007 alltså. Det var då mitt liv liksom fick en ny vändning. Jag hade under en längre tid varit väldigt törstig. Så törstig att jag själv kunde dricka upp en 2L juicepaket själv bara på en kvart. Jag vaknade flera gånger under natten och fick springa till vattenkranen. Denna törst som inte gick att släcka resulterade att jag drack & drack, och fick därefter flitigt besöka toaletten. Det var som en jäkla ond cirkel det där. Under en natt vaknade jag flera gånger av att jag måste dricka vatten, vaknade sedan en timme efter och fick springa på toa, sov en stund, vaknade av att jag måste ha vatten, gick på toa osv. 

Hela min kropp var så himla svag. Eftersom jag knappt hade något insulin i kroppen fick inte cellerna någon energi, trots att min kropp var ''fylld'' med socker. Minns att jag var väldigt trött, gick ner en massa i vikt. 

Så, en dag tyckte mamma att jag skulle besöka skolsköterskan. Sagt och gjort, gick dit, fick göra ett kissprov. Blev uppskickad till sjukhuset. Efter det gick allt så himla fort. Ett stick i fingret och vips så kommer sköterskan ut och säger att jag fått diabetes. Minns att jag blir chockad, gråter några tårar. Vi måste omedelbart åka till sjukhuset i Hudiksvall för att få behandling. En snabb visit på skolan för att hämta min väska, och berätta för mina vänner vad som har hänt. Det var mitt under lunchen, jag gick fram till bordet där de satt och sa att jag fått diabetes, samtidigt som tårarna kom tillbaka. Mamma väntade utanför i bilen och vi for hem för att packa min väska. Kom ihåg att jag frågade hur mycket jag skulle packa, hur länge skulle vi vara där? Men vi visste inte riktigt. Bilfärden mot Hudiksvall var liksom.. konstig. Kändes som jag var i någon bubbla. Förstod inte vad som höll på att hända. Vad kommer hända nu?

Blev visst lite dåligt bloggande ändå, men har varit rätt upptagen med jobb och sånt som tar tid helt enkelt! 
Harm, som sagt, jobbat för det mesta denna vecka, har jobbat stängning nästan varje gång vilket gör att jag kommer hem sent plus att jag är rätt trött. Drog på mg en förkylning i början av veckan, men nu är den nästan borta. Skönt :)   Har även hunnit med lite tjejmys med Sofia & Sofia och tacoonsdag på järnvägs med Linn, Johanna, Sofia & Filip. 

 

Tänkte mest bara kika in och säga Hej. Imorgon är jag ledig och tänkte då ta mig tid att skriva, kanske gör jag ett inlägg om dagen då jag fick diabetes. Nåja, god natt! 

 

Spenderade min lediga dag med att baka lite fröknäcke! Detta är ett recept på vete/gluten fria och sockerfria fröknäcken! :-)   Hittade receptet hos Tuva. 

- 0,75 dl psylliumfrön

 

- 0,75 dl sesamfrön

- 0,5 dl pumpafrön 

- 2,5 dl kikärtsmjöl  (dock bytte jag ut det mot havregryn som jag körde i matberedaren så det ''maldes'') 

- salt 

 

- valfria kryddor ( jag använde timjan och rosmarin) 

- 3dl kokhett vatten 

 

- 1 äggvita  

- Lite krossade linfrön, 2-3 msk. 

 

 

Blanda alla torra ingridienser, tillsätt vatten och äggvitan. Bred ut på två plåtar, med bakplåtspapper. Försök få så tunt som möjligt. Grädda i ugnen på 150 grader ca 60-75 min.  

ÄT :) 

 

 

Eftersom jag känner att det inte är så jätteintressant att blogga om min vardag så tänkte jag gå tillbaka och skriva om något som är anledningen till varför jag startade den här bloggen från första början. Nämligen min diabetes.Den har kommit lite vid sidan av nu när jag bloggade om min tid i Åre, men tänkte nu återuppta det.  För er som är nya, kan jag berätta att jag har haft diabetes sedan september 2007. Jag behandlas med sprutor, tar ca 5 om dagen, två stycken som ger mig basinsulin och ca tre-fyra jag tar i samband med måltid. Min diabetessitution är väl just nu inte den bästa, sist när jag mätte mitt hba1c låg det på 10.2, detta var ca 4 månader sedan. Vilket är, rent ut sagt, i helvetes för högt. Jag försöker att jobba mig uppåt och sänka hba1c, även om det går sakta framåt.  Jag tänker skriva om detta senare, tänker nu istället bjuda på några bilder som jag hittade på tumblr. Alla diabetiker kan säkert känna igen sig! 

 

 

Tänkte att jag skulle damma av den här bloggen igen! Var ju ett par månader sedan sist... 

Tänkte ge er en liten update vad som hänt sedan senast jag skrev några rader. Sommaren har faktiskt varit helt ok, med tanke på det gråa vädret. Jag har badat en gång, nere på västkusten. Har inte varit på stranden här hemma en enda gång. Solen har varit ganska frånvarande, och de gånger den visats sig har jag jobbat. Jobb ja, det blev att jag jobbade på Systembolaget, och än är jag kvar :-) Trivs riktigt bra, och jobbet är roligt och intressant. Mycket att lära sig dock, känns som om jag kommit en bit på vägen men fortfarande mycket kvar.   Förhoppningsvis får jag vara kvar tills november då jag planerar att åka tillbaka till ÅRE. Har skickat in min återanställningslapp och går allt som det ska, så hittar ni nog mig på Skistarshop Torget även detta år! 

Berättade även sist att jag, Sofia & Sofia skulle bege oss till varmare breddgrader. Sagt och gjort, den 27e maj åkte vi till Rhodos och stannade där en vecka. Det var så otroooligt skönt och härligt med värme och avkoppling på stranden. Det gav oss energin som behövdes inför denna jobbsommar. 

 

 

Har även hunnit med en sväng ner till Västkusten. Blev en massa jäkt, men så värt det :) Började med att åka till Sundsvall för att hälsa på några Åre-vänner, vi spelade kubb, grillade och hade det mysigt. Dagen efter började jag & Larsa vår långa bilfärd nedåt landet. Efter ett antal sommarprat i p1 & p3 dokumentärer kom vi fram till Strömstad och Elin! Även Lukas joinade oss och vi hade en riktigt trevlig kväll med en massa god mat på en restaurang på strandpromenaden för att sedan bege oss till COD där Nause spelade, toppkväll!  Jag tog sedan bussen till Hälleviksstrand där hela min släkt var, för att fira faster Karins födelsedag! Även denna kväll var riktigt trevlig, solen sken och vi hade det riktigt bra. Dagen efter åkte jag tillbaka till Strömstad där vi spenderade tid på ön Koster, så himlahimla fint! Även denna kväll besökte vi COD. 

 

Sommaren har flytit på med jobb och andra diverse roligheter. Är precis hemkommen från Stockholm, där jag sedan i tisdags har spenderat min tid. En massa shopping har hunnits med, och det absolut bästa - Coldplay på Stockholm Stadion.    Kvällen var helt fantastiskt bra! Fick spendera den tillsammans med Isabell, och vi hade det så hiiimla bra. Coldplay är ett fantastiskt band som vet vad arenakonsert innebär. Kände mig euforisk hela konserten, och skulle göra mycket för att få uppleva det igen. Det bästa jag sett, någonsin.  Vi hann med lite annat också, shopping, mysig fika i gamla stan samt lunch med andrea, även hon från Åre. Suuuperdagar!

 

 

 

Nu börjar hösten, och vad jag skulle tro så kommer den att för det mesta handla om jobb, träning och höstmys. Kanske några miniresor också, grannlandet kallar då min vän, som jobbat utomlands det senaste året, är tillbaka i Turku, Finland.  :-)


Hörs snart igen!