17 september 2012

Idag, på dagen, den 17e september firar jag & min vapendragare diabetes 5 år! Tänk, sjukdomen har varit en del av mig i 5 år, och kommer så vara livet ut. Även om jag ''bara'' har haft det i fem år, så har jag lite svårt att komma ihåg hur det var innan allt hände. Innan all planering, alla stick, prover... Då jag bara kunde slänga mig på soffan, dricka en massa VANLIG cola och vräka i mig godis. typ. Jag äter fortfarande godis och sånt, självklart. Men det ligger ju planering bakom det, jag laddar med extra insulin och missar jag lite får jag högt blodsocker till följd. Munntorrheten, och ja, den där allmänna ''högkänslan'' vi diabetiker känner till. Vissa dagar HATAR jag att jag har diabetes, och andra dagar är det helt okej. Jag tänker liksom inte på den. På gott och ont. Vissa dagar tänker jag inte ALLS. Vilket jag kanske borde göra, men det är skönt att släppa det. Att sticka sig själv med en nål i magen ca 6 gånger om dagen, samtidigt som man ska sticka sig i fingrarna minst lika många gånger, kan vara jäkligt påfrestande.  Och när man blir alldeles för låg och tvingas äta, vare sig det är kl 03 på natten eller under ett träningspass.  

Så, den 17 september 2007 alltså. Det var då mitt liv liksom fick en ny vändning. Jag hade under en längre tid varit väldigt törstig. Så törstig att jag själv kunde dricka upp en 2L juicepaket själv bara på en kvart. Jag vaknade flera gånger under natten och fick springa till vattenkranen. Denna törst som inte gick att släcka resulterade att jag drack & drack, och fick därefter flitigt besöka toaletten. Det var som en jäkla ond cirkel det där. Under en natt vaknade jag flera gånger av att jag måste dricka vatten, vaknade sedan en timme efter och fick springa på toa, sov en stund, vaknade av att jag måste ha vatten, gick på toa osv. 


Hela min kropp var så himla svag. Eftersom jag knappt hade något insulin i kroppen fick inte cellerna någon energi, trots att min kropp var ''fylld'' med socker. Minns att jag var väldigt trött, gick ner en massa i vikt. 
Så, en dag tyckte mamma att jag skulle besöka skolsköterskan. Sagt och gjort, gick dit, fick göra ett kissprov. Blev uppskickad till sjukhuset. Efter det gick allt så himla fort. Ett stick i fingret och vips så kommer sköterskan ut och säger att jag fått diabetes. Minns att jag blir chockad, gråter några tårar. Vi måste omedelbart åka till sjukhuset i Hudiksvall för att få behandling. En snabb visit på skolan för att hämta min väska, och berätta för mina vänner vad som har hänt. Det var mitt under lunchen, jag gick fram till bordet där de satt och sa att jag fått diabetes, samtidigt som tårarna kom tillbaka. Mamma väntade utanför i bilen och vi for hem för att packa min väska. Kom ihåg att jag frågade hur mycket jag skulle packa, hur länge skulle vi vara där? Men vi visste inte riktigt. Bilfärden mot Hudiksvall var liksom.. konstig. Kändes som jag var i någon bubbla. Förstod inte vad som höll på att hända. Vad kommer hända nu?
 
Tumblr_mai8iafbzg1rbfhxoo1_500_large
 
 
 
 
Fortsättning kommer :) blev visst lite mycket....

Kommentarer
Postat av: elena

<3 !

2012-09-17 @ 22:28:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0